Kära Ängel  

Jag såg en fjäril och tittaade upp emot himeln och tänker på gammal tider jag vet att du finna där någonstans och skyddar mitt liv och vad som händer runt omkring.

Känns som jag har tappat allt på grund av familje situation och att jag hela tidden behöver vara arlart hela tiden och umärksam på allt vad som händer. Är det inte det ena som avlöser det andra med saker och ting, när fan ska man få vara för sig själv utan att någon sitter och har fruktans värt kontrollerande på andra människor. Hinner fan inte änns ut genom dörren förrän någon står vid sin bervlåda och lyssnar och år snabbt ut på balkongen och börjar med sin bandspelar på räcket och uppspelande av vissa röster hela nätter och dagar och kvällar är så jävla trött på att man inte änns får gå ut och röka när man vill. Jag menar exakt vad jag sa till vissa människor inatt utan för men inte änns det tog man åt sig på. Är så jävla besviken och arg och ledsen på att man har det sätta att vara på. Att man alltid ska tänka negativt och hela tiden ha ett misstanke sätt på vad jag säger och inte.  

Jag vet inte om jag kan orkar och gå igenom saker igen men isåfall göra jag det för att mina kära älskingar ska må bra jag är så jävla orolig att det är något allvarligt med min älskade vän, jag kanske inte vill att alla ska vet vad fan som händer i våran familj och vad det beror på eller varför vad det är som har hänt i mitt liv och det måste faktiskgt folk acceptera. jag väljer vilka jag vill prata med och inte  Jag tappar förtroende för människaor som hela tiden jagar mig och slänger skit utan anledning om vad man hela tiden gör och lägger sig i allt som ej berör. Om man inte kan sätta sig in i någon annans liv så håller man käften om saker och ting specisllt om man höra att andra sitter och diskuterar om saker som ej handlar om andra. ber jag andra så beror det på saker varför jag gör det och inte för något annat. Då behöver man fan inte gå till överstyr på saker och ting och tror saker som ej stämmmer. Mina pusselbitar börjar mer och mer falla på plats ang människor som över huvudtaget ej hade med mitt liva att göra över huvudtaget och farmför allt inte ska mina älskningar som betyder allt som verkligen inte vill vara hemma utan bar försvinna här ifrån för situationen. Jag skriver vad jag vill så länge jag inte skriver ut några namn eller delar det offentligt på någon social sida som ej andra har med att göra. tycker inte om att man sitter och hävdar sig hela tiden och inte kommer ihåg vad man själv säger och gör precis som jag sa inatt utanför, jag blir så jävla förbannade när jag är tvungen att ligga och havlv sova för att andra ska hålla på när jag vet vad fan man håller på med. Specislellt när man bara hör en röst och sen detta jävla viskande och hån flinet hela tiden är så jävla trött på det.   Ber man då att man ska lägga ner då gör man det för helvete och inte står och säger att jag tycker det är så jävla roligt och reta andra. för att jag blir för bannade. Jag står för mina konsekventer men jag har hållt mig till det jag skulle göra inget annat.  vet fan inte snar vad jag ska ta mig till i denna situation orkar snart inte jag heller med detta jävla tjafs eller diskussion i alla dagens timmar.

puss å kram till alla som vet att jag älskar dom